Därför pressar näringslivet på för SD-stödd regering – Säkra välfärdsindustrins långsiktiga vinster

I mer än ett hundra år har de svenska storbolagen med familjen Wallenberg i spetsen, oftast med största möjliga diskretion, sett till att politikerna gynnat deras intressen. För det mesta i samarbete med Socialdemokraterna och helst i breda uppgörelser även med de borgerliga partierna. Men nu är stora delar av svenskt näringsliv beredd att vända Socialdemokraterna ryggen och skjuta den borgerliga Alliansen i sank.

De har ett viktigare mål – att säkra välfärdsindustrins långsiktiga vinster. Deras påtryckningar för att få fram en SD-stödd regering upphör inte för att Ulf Kristersson misslyckats vid första försöket.

S-ledaren Hjalmar Branting och Marcus Wallenberg inledde samarbetet hösten 1917 när Socialdemokraterna och Liberalerna bildade regering med liberalen Nils Edén som statsminister. Allmän rösträtt infördes och handelspolitiken lades om för att gynna svensk industri.

– Går det bra för Volvo går det bra för Sverige, är ett klassiskt uttryck av den mångårige S-finansministern Gunnar Sträng. Och inriktningen på att skapa välstånd och utrymme för sociala reformer med hjälp av framgångar för svenska storbolag har varit ledstjärnan för Socialdemokraterna under de gångna hundra åren.

Frånsett några år av konflikt om löntagarfonderna på 1970-talet har samarbetet varit nära och fruktbart för båda parter. Svenska storbolag har verkar för stabil politisk utveckling med breda uppgörelser, och de har försökt anpassa sig till förändringar i tidsandan, under förutsättning att det långsiktigt gynnat deras verksamhet.

Men nu anser klanerna Wallenberg och Ax:son Johnson m fl uppenbarligen att Socialdemokraterna står i vägen för deras långsiktiga planer. Antonia Ax:son Johnson, tillika fd FP-politiker, säger att hon ”ger näringslivets syn” när hon uppmanar de borgerliga partierna att använda sig av Sverigedemokraterna för att bilda regering och undvika att göra upp med S.

Det kan tyckas märkligt eftersom de borgerliga partiledarna med M-ledaren Ulf Kristersson i spetsen deklarerat att de vill ha breda blocköverskridande uppgörelser på de flesta stora områden under den kommande mandatperioden. De har erbjudit S förhandlingar om migrationspolitiken, bostadspolitiken, skattepolitiken mm.

Men tunga aktörer inom näringslivet vill inte ha breda uppgörelser på alla områden.

När Stefan Löfven tillträdde som statsminister 2014 utlovade han en nysatsning på industrialisering av Sverige som skulle ledas av en ”Industrikansler”. Men näringslivet var inte intresserat av det, och de anser nu att Socialdemokraterna i själva verket är ett hot mot deras näringsintressen.

”Jag är orolig över utvecklingen inom Socialdemokraterna, som jag tycker hela tiden driver allt mer åt vänster på ett sätt som vi aldrig tidigare sett i svensk politik”, säger Antonia Ax:son Johnson till Dagens Industri och uppmanar Alliansen att bilda regering med stöd av SD.

”Jag anser att man faktiskt måste gå hela vägen för att driva igenom den politik man gick till val på”.

Den stora omsvängningen beror på att klanerna Wallenberg och Ax:son Johnson inte längre ser stål, bygg och verkstadsindustri som sin framtida stora vinstmotorer. De lockas i stället av säkrare inkomstkällor, som kan utvinnas från statens och kommunernas skattkistor avsedda för omhändertagande av det ökande antalet åldringar, sjukvård och till att driva skolor.

Wallenbergs är storägare i vårdjätten Aleris och familjen Ax:son Johnson har inriktningen att göra välfärdsföretag till ett av de ”centrala benen” i investeringsbolaget Nordstjernan. Vårdbolaget Attendo är redan Nordstjernans femte största innehav, värderat till drygt 2 miljarder kronor och under sommaren har Ax:son Johnson gått in som ägare i fler företag inom välfärdssektorn.

Antonia Ax:son Johnson ställde redan i februari hårda krav på en förväntad M-regering och menade att S-MP-regeringens förslag om en vinstbegränsning i välfärdssektorn ”skakat om näringslivet”.

”Det viktiga är att man förstår vad som får företag att våga investera i Sverige”, sade Antonia Ax:son Johnson till DI. 

Den politiska debatten om privatiseringen av välfärdssektorn har pågått ända sedan början av 1990-talet, då den borgerliga regeringen genomförde omfattande avregleringar och privatiseringar av offentliga sektorn. När klanen Wallenbergs intresse för att gå in i välfärdssektorn ökade anlitade man S-märkta lobbyister för att försöka få Socialdemokraterna att släppa kraven på inskränkningar och stopplagar. Stefan Stern, som var närmaste rådgivare åt partiledaren Mona Sahlin och arbetat som topptjänsteman i regeringskansliet, anställdes på Wallenbergs Investor. Samtidigt som andra S-företrädare togs in som lobbyister för friskolor. (Stern är numera också lobbyist för Ax:son Johnsons Nordstjernan).

När det började bli klart att Alliansregeringen skulle förlora valet 2014 inledde Wallenbergarna direkta förhandlingar med LO för att försöka nå fram till en kompromiss om reglerna för de privata företagen i välfärdssektorn. Wallenbergfamiljens mångårige rådgivare Erik Belfrage deltog i överläggningarna, enligt Aftonbladet.

Men när S-MP-regeringen efter makttillträdet gick med på Vänsterpartiets krav om lagstiftning för att begränsa vinsterna i de privata välfärdsföretagen bytte näringslivstopparna strategi.

Samtidigt som samtliga etablerade partier deklarerat för sina väljare att de inte förhandlar eller kompromissar med Sverigedemokraterna har näringslivets många lobbyorganisationer fått i uppdrag att få SD att förändra sin ekonomiska politik och framför allt sin inställning till privata företags vinster i välfärden.

Näringslivslobbyn lyckades snabbt få SD att göra en helomsvängning, enligt DI. Hösten 2014 var SD för ett förslag om vinstbegränsning i bland annat friskolor. Nio månader senare hade partiet bytt fot. Expressen kunde avslöja fler detaljer om luncher och middagar som gett resultaten.

Efter valet finns det därför nu en stor majoritet emot att ställa några särskilda krav för privata företag inom välfärdssektorn. De fyra borgerliga Allianspartierna och Sverigedemokraterna är rörande överens i den frågan. Men klanerna Wallenberg och Ax:son Johnson är ändå oroliga. De befarar att Centerns och Liberalernas avståndstagande till samarbete med Sverigedemokraterna kan leda till någon form av blocköverskridande samarbete och därmed sabba resultatet av deras intensiva lobbyverksamhet.

Liberalerna har tidigare krävt inskränkningar för riskkapitalbolag inom välfärdssektorn, och näringslivstopparna är uppenbarligen oroliga för att uppgörelser med Socialdemokraterna och/eller Miljöpartiet kan göra att deras nysatsningar inte leder till de säkra vinster de räknat med.

Antonia Ax:son Johnson hänvisar till att hon är medlem i Liberalerna och kallar sig för ”en liberal humanist som kan slåss till döden för de goda värderingarna”, Men när hon går ut i Dagens Industri och påstår sig ge ”näringslivs syn” gör hon det tillsammans med finansmannen Rune Andersson, storägare i Mellby Gård och andra som har stora intressen i välfärdsindustrin.

De säger enligt DI att det som ”upprört mest är förslaget om ett vinsttak i välfärden”.

Klanerna Wallenberg och Ax:son Johnson har också som av en händelse fått draghjälp av tunga politiska lobbyister.

Förre KD-ledaren Göran Hägglund, numera lobbyist, har flera gånger förutspått att förhandlingarna slutar med en ren M-regering. Hägglund sitter också i vårdbolaget Aleris’ styrelse.

Och förre S-statsministern Göran Persson,  numera lobbyist, har i sina återkommande ”analyser” sagt att han räknar med en M-KD-regering. Hans fru Anitra Steen sitter för övrigt i vårdbolagets Attendos styrelse, där de båda är delägare.